Det här är väl inte så svårt att förstå egentligen. Ändå verkar poletten aldrig att falla ned. Det finns så många sätt att förvanska berättelserna och historien. Sanningen är egentligen enkel. Växande ojämlikhet och fördjupade klyftor skapar instabilitet och förebådar kollaps.

Ändå har ojämlikheten ökat stadigt de senaste årtionedena. Vi har en nuvarande samhällsordning som oundvikligen skapar ökad ojämlikhet. Marknadsliberalism och globalisering ersatte kommunism och socialism efter det att muren och kommunismen föll.

Vi börjar nu komma till den punkt att sönderfallet är påtagligt. Men att det gått så långt och ingen har reagerat.

Ojämlikhet handlar i första hand om makt. Och vi har under lång tid haft en koncentration och centralisering av makt. De som beskriver situationen i landet har nästan alltid varit del av de gynnade grupperna. De som blivit rikare och fått del av makt och privilegier. De har inte haft någon anledning att kritisera och ifrågasätta.

De klyftor som fördjupats är i hög grad regionala. Centrum har blivit rikt och privilegierat medan periferin utarmats. Då är det lätt att inte se eller att bortförklara det som händer. Det är också det som hänt.

Men nu har vi inte längre råd att fortsatt vara dumma eller låtsas som om vi inte ser och förstår. Vi närmar oss kollapsen.