Jag tror att det var Herbert Tingsten som sa ”Kring den verkliga makten är det tyst”. Man vill inte synas eller ses i det offentliga. Makten utövas i huvudsak genom kontakter och pengar.

Det kallas etablissemanget. Det är där den verkliga makten samlats. Man förnekar konsekvent att man finns. Det är inte kärnan i etablissemanget som ständigt syns i medier.

Det kan tyckas stökigt det som syns som politiska rörelser. Det gemensamma är nog att man står i opposition mot etablissemanget. Nu accepteras viss typ av oppositio lättare än andra åsikter. Det som går under benämningen ”woke” har lätt att komma fram och kan ses som en del av etablissemanget. En progressiv del. Det finns inget i ”woke” som innebär ett hot. Då kan det vara ett sätt att avleda progressiva strömningar in i något ofarligt.

Det som innebär hot är däremot rent klasstänkande. Där man påtalar klassklyftor och ojämlikhet. Framför allt klassklyftor och ojämlikhet som är regionala. Man försöker alltid tysta ner det och avleda uppmärksamheten. Politiskt är etablissemanget liberalt, marknadsliberalt och storstad.

Vi har just nu demokratiska problem. Beroende på att alltför mycket makt samlats i denna avgränsad gruppen.

Sedan finns sökandet inom det andliga området. Här finns ett grundläggande behov som alltid kommer att finnas. Kristendom har ansetts gammalmodigt och omodärnt. Därigenom fått låg status. Det är det gamla som håller på att tona bort. Då återstår ändå själva sökandet som alltid kommer att vara levande.

Ta intresset för yoga till exempel. Yoga är en andlig teknik för att utvecklas som andlig varelse.