Åsa Wikforss analyser handlar hela tiden om dom, dom, dom. Alltså de andra som står för hoten. De andra är Trump, SD och många andra. Jag tror att just ett av hoten finns i det här. Polarisering och en ovilja att förstå varför andra tämker och tycker annorlunda.

En riktig analys måste utgå från vi. Vad har vi gjort fel eftersom demokratin tycks gå under.

Min tro är att vi byggt ojämlikhet och klyftor under lång tid. Människor som drabbats. Som blivit till utvecklingens förlorare protesterar så klart och man försöker att påverka det hela genom det demokratiska systemet. Men när det inte går och när det inte går och när det inte går så tappar man slutgiltigt tron på demokratin.

Det är inte yttre fiender som undergräver demokratin. Det är ett inre förfall. Vi har fått maktgrupperingar som blivit mer och mer inflytelserika. Ibland kallar man de här grupperingarna etablissemanget eller eliten. Det finns så mycket makt här att man kan styra och manipulera demokratin. Man har blivit korrumperade. Mest på gruppnivå. Men det har fått den följden att vissa grupper och områden blivit mycket rikare och inflytelserikare än andra.

Etablissemqnget är i princip omöjligt att avsätta. Det dominerar politik, ekonomi och media. Du kan inte demokratiskt rösta bort etablissemanget.

Då kan man lätt komma till den punkt där man slutar tro på demokratin. Och när tillräckligt många slutar tro på demokratin så dör den.

Det är näst intill omöjligt att nå ut med kritik mot etablissemanget eftersom man dominerar media fullständigt. Och så hamnar man i ett ”moment 22”. Vi behöver diskutera problemen med maktkoncentration och djupa klyftor. Men de som skapat klyftorna tystar all kritik eftersom de har makt att göra det.