Det K Ahlström beskriver är en illusion. Att gräset är grönare på andra sidan. Det är samma gräs där.

Fängelset och ofriheten finns i våra huvuden. De får bara yttre form i skärmar och verkliga eller inbillade faror. Vi begränsar oss själva hela tiden.

En favoritillusion bland småbarnsföräldrar är att man kan överlåta barnpassning och barnuppfostran på förskolor och mor och farföräldrar. Det går ju inte. Ställ frågan till dej själv om du vill se efter barnbarn hela dagarna när du äntligen kommit till det stadium där barnen flyttat ut och ni fått friheten.

Det är svårt men man måste hitta ett liv åt sin egen familj som fungerar. Det finns inga genvägar. Och fängelset finns i huvudsak i ditt eget huvud.

Karriär och bostadskarriär är två företeelser som begränsar oss. Den som sitter i skuld är ofri. Så samhället hjälper oss inte att hitta lugn, harmoni och frihet.