Vi har gått igenom olika stadier i vår relation till klimatkrisen.

Vi började med ovetskap. Det var i stort sett ingen som visste eller förstod vad som höll på att hända.

Sedan vaknade en del vetenskapsmän och vetenskapskvinnor. Man mätte och man förklarade. Men en stor del av mänskligheten förstod inte eller ville inte förstå. Det var förnekelsens stadium.

Sen kom stadiet när många , om inte alla, verkligen förstod att vi var djupt inne i en klimatkris. Men man tänkte och ansåg att det här berör inte mej. Mitt beteende är så obetydligt. Andra människor är klimatbovarna. Det här är hyckleriets stadium. Vi är fortfarande inne i det.

Nu är vi på väg in i nästa stadium. Man inser att klimatkrisen är ett faktum. Man inser att klimatkrisen kommer att förstöra mycket i vår värld. Man inser att många miljoner kommer att drabbas hårt och många kommer att dö. Men man bryr sig inte. Man har räknat ut att jag som individ kommer att klara mej hyfsat. Varför då begränsa mitt eget liv för att rädda andra oftast fattiga människor. Det här är den hänsynslösa egoismens stadium.

Sista stadiet kan vara den fullständiga kollapsens stadium eller då det blir en direkt konflikt mellan de goda och onda krafterna. Armageddon på riktigt.