Bidrag är lurigt. Det skapar beroende. De som får bidragen kommer att anpassa sitt beteende för att maximera sina bidrag. Det innebär dock inte med automatik att bidragen skulle vara fel.

Det finns fel i marknadesekonomin som kräver åtgärder för att korrigera felen. En naken marknadsekonomi skapar ojämlikhet och orättvisa. Låter man det bara fortsätta så destabiliserar det samhället och medför att människor kommer att revoltera.

Ren marknadsekonomi kräver system som korrigerar och kompenserar. Marknadsliberalism skapar ojämlikhet, orättvisa och klyftor vilket i sin tur skapar politisk och social oro.

Det finns ett direkt samband mellan makt och rikedom. Får vi en ansamling av makt kommer vi att få ojämlikhet. Det är egentligen bättre att hela tiden förhindra skadliga ansamlingar av makt än att dela ut bidrag som behövs för att kompensera för ojämlikhet.

Råvaror och primärproduktion betalas för lite. Det är en av grunderna för nykolonialismen. Framför allt betalas det alltför lite för jordbruksprodukter. Men även för många av råvarorna som är viktiga för många fattiga länder.

Det globala systemet med handel och utbyte är orättvist. Det gynnar aktörer med makt och missgynnar maktlösa. Det har man sökt att kompensera med bistånd. Men biståndet har som sagt också nackdelar. Det krävs förnyelse. Framför allt måste vi öka förståelsen om mekanismerna. Och förstå systemets orättvisor.

Vi skall inte heller inbilla oss att globalisering och marknadsliberalism kommer att ordna upp situationen och göra bistånd onödigt. Det är en felaktig tolkning.