Ett problem som man nästan aldrig berör i den här typen av artiklar är att ojämlikheten är utpräglat regional. Ser man stabilitetsmässigt är det här farligt. Och det göms alltid undan i den här typen av artiklar och ledare.

Storstaden är som regel rik och landsbygden fattig. Vi har fått en tydlig klyfta mellan storatad och landsbygd. Den välbärgade urbana medelklassen är den grupp som gynnats och de som bor på landsbygden och i gamla bruksorterna har missgynnats. Mest har de personer gynnats som kunnat bli rika på kapitalvinster.

Invandrargrupper tillhör också de grupper i samhället som hamnat på efterkälken.

Men vi lider verkligen under det faktum att den välbärgade urbana medelklassen sitter på tolkningsföreträdet. Då glöms alltid landsbygden bort.

Vi har ju sett att i de länder där ojämlikheten och orättvisan skapat sociala och politiska konflikter är det ofta som konfliktlinjerna stått mellan de rika storstäderna och den fattiga landsbygden.

Det finns också konfliktzoner kring invandrartäta områden.

Det är sant att kommunistiska utopier skapat problem. Framför allt har det skapats eliter med allt för mycket makt. Makt som korrumperat eliterna och till slut hela landet.

Nu är ju sanningen den att vi just nu beskådar det marknadsliberala experimentets förfall och misslyckande. Av ungefär samma orsaker som gjorde att kommunismen misslyckades. Vi har fått en koncentration av makt och pengar som kurrumperar samhället.

Inget samhälle överlever långsiktigt när eliterna får så mycket makt och pengar att man skiljer ut sig från vanligt folk. När ojälikheten och orättvisan blir för stor brister det. Det är det vi beskådar just nu.