Här finns någonting viktigt att lära. Skillnaden mellan frihet och ofrihet. Det hör så tydligt ihop med vår nuvarande värld.

När världen utvecklas eller förändras. Förändras är kanske ett mer korrekt sätt att beskriva vad som händer. Det är framför allt en teknisk utveckling som driver förändringen. Vi har fått datorer, internet, mobiler, AI och en massa annat som förändrat vår värld i grunden. Det kräver anpassning från oss människor. Vi drivs framåt på en våg av förändring.

Då kommer den här viktiga frågan upp. Skall vi tvinga de motsträviga till förändring eller skall det finnas en frihet att leva som de/vi vill. I grunden finns här skillnaden mellan tvång och frihet. Här kör man fast.

Det finns en klyfta mellan de som har lätt att anpasassa sig och bejakar en förändring och de andra.

Det är inte alla som vinner på en förändring. Åtminstone inte kortsiktigt. Kanske inte alls. Förändringen bryter sönder deras tillvaro, kultur och sedvänjor. Hur kan man så klart anse att en materiell förändring väger upp förlusten av kultur och identitet.

Här kommer frågan om tvång eller frihet in. De som bejakar förändringen vill tvinga de motsträviga att förändras och följa med i det nya. Här är det fråga om tvång eller kanske maktmissbruk. Att bruka makten att påverka på ett överdrivet sätt är maktmissbruk.

Sedan kommer även ekonomiska överväganden in i det här. Då uppkommer ett läge som är kolonialism. Kurdernas område innehåller oljetillgångar. Då kan man inte tillåta att Kurderna får frihet. I Norrland finns stora naturtillgångar. Då kan det inte finnas en fullständig frihet.

Sedan kommer också frågan om demokrati in. I en demokrati kan en majoritet köra över en minoritet. Men demokrati är ändå bästa sättet att hantera olika intressen. Men då får det inte finnas någon form av fusk. Ett demokratiskt fusk är det om möjligheten att påverka och opinionsbildningen inte är spridd och fri.

Kurderna har aldrig haft en fullstndig frihet. Man har hunsats och förföljts. Jag lider med dem.