Det finns någonting viktigt med den här artikeln. Det är nog att förutfattade meningar och fördomar finns överallt. Perspektivet förändrar bilden och gör att det som är sant eller verkar vaa sant i en situation blir annorlunda i en annan situation.

Diskuterade det här med homofobi och fördomar med min son igår. Han, som bott i Uppsala en del av sitt liv, sade att man är mer homofoba här ute på landet jämfört med i en storstad och studentstad som Uppsala.

Jag höll delvis med men ansåg samtidigt att oron ofta är överdriven. Man förväntar sig fördomar och då blir det nästan självuppfyllande. Eftersom man förväntar sig fördomar är det lätt att tolka vilken reaktion man än möter som en fördom.

Det finns lärdomar från vårt samtal och samtidigt lärdomar från den här debattartikeln. Visst finns det fördomar mot homosexuella och visst finns det homofobi. Visst finns det rasism inom sjukvården.Men samtidigt är det en fördom när man anser att homofobin är utbredd bland lantisar eller att man man ser att den vita befolkningen alltid går omkring med en rasistisk blick.

Det finns fördomar överallt. Det är bara gudar som inte har några fördomar eller spår av nedlåtenhet. Vi måste alla jobba på att vara inkluderande och vidsynta.

Det är så lätt att halka in i det här hejarklacksbeteendet. Att man ser alla fel och brister som finns hos de andra, men man klarar inte av att se sina egna brister och fördomar.

Vi måsta vara öppna och förstående. Vi måste inse att bristerna och fördomarna är beroende av bakgrund och erfarenheter. Förståelse och syntes måste vara det vi vill uppnå.

Det är brobyggarna vi söker. De som inte blundar för problem. Inte ens när de finns i den egna gruppen eller hos sig själva. Samtidigt som man vill öka kunskap och förståelse utan att döma.