Hopp, framtidstro och handling. Det är bra att de här begreppen diskuteras. För vi behöver reda ut begreppen.

Hopp innebär att vi ser en möjlighet till förbättring. Förhållandena är svåra men vi kan ana ljuset framåt i tiden. Men vad är det som får oss att känna hopp. Är det en korrekt analys av framtiden eller är det fantasier och anammandet av en illusion som skapats för att få oss lugna och passiva. Marx såg ju religionen som ett opium för folket. Människor skulle tro och känna hopp om ett bra liv efter döden för att kunna stå ut med orättvisa och ojämlikhet. Ett hopp, som baserar sig på en falsk förespegling om att allt egentligen är bra som det är, gör människor passiva och handlingsförlamade. Men ett hopp som bygger på en korrekt analys av verkligheten kan sporra till handling om man ser sin plats i utvecklingen.

Framtidstro liknar hoppet. En framtidstro som baseras på en egen djupgående analys av verkligheten sporrar till handling. Saknar man framtidstro är det lätt att bli passiv och deprimerad. Men det går inte heller att skapa framtidstro genom att hävda saker som inte är sanna. Det kan bara bli en tillfällig lättnad. Annars är människor som saknar framtidstro lättledda av manipulatörer. Populistpolitiker är en form av manipulatör som lurar utsatta människor att deras politik kan leda till förbättring.

Nej vi behöver riktiga kunskaper och ideer för att leda oss mot framtidstro och hopp. Det är ändå glädjande att det skrivs mycket i det här ämnet. Mycket tänks och formuleras. Vi har kommit en bit på vägen, men vi är inte alls framme. Tänkandet måste också leda till handling och handling måste leda till förändring. Radikala förändringar.

Det finns en ide som formulerats om handling och utveckling. Det normala är att man först läser, tänker och utvecklas sedan skrider man till handling. Den nya tanken, åtminstone för mej var att man börjar med handling. Då under tiden av arbete och handling utvecklas man. Det är där utvecklingen sker. Det går egentligen emot vår nuvarande samhällside om att man först går många år i skolan för att sedan utnyttja alla samlade kunskaper i arbetslivet.

Jag tror att modellen med handling som leder till utvckling skapar mer harmoniska och hela människor. Men det måste kombineras med en önskan och förmåga att hela tiden förändra de yttre betingelserna. Kanske är det den svåra delen för de flesta människor. För lyckas man inte förändra de yttre betingelserna när man utvecklas kommer man att stagnera.