Jag beundrar Richards bildning och förmåga att skriva en text. Otroligt.

Det här med evig tillväxt är ju orimligt. Vi är nog inte heller inne i en period av evig tillvåxt. Det är bara det att tidsperspektivet är sådant att vi inte ser slutet.

Ekonomin har vuxit mer eller mindre utan avbrott under ärtionden. Vi har haft avbrott som snarast haft strukturen av hack i kurvan. Människan har lyckats att tygla det naturliga flödet av tillväxt och tillbakagång. Den sista stora nedgången var de stora krigen och depressionen.

Ekonomiskt och materiellt har vi fått det bättre.

Det finns nackdelar med det här stadiet av ”evig tillväxt”. Innebär inte kravet på evig tillväxt att vi egentligen slutar utvecklas som människor. Varje riktig utveckling kräver en cykel. Expansion och stagnation följt av tillbakagång och förstörelse. Vi måste bryta ner och förstöra det gamla som håller oss fångna för att kunna bygga nytt.

Det är som årstiderna. Hur skulle vi kunna ha en vår och sommar om vi inte hade en vinter som bröt ner det gamla årets grödor och växter.

Är inte evig tillväxt bara en fångenskap och ofrihet. Vi tvingas leva kvar i det gamla som borde försvinna för att lämna plats för nya tankar och ideer. Ett annat exempel är tomårstiden hos människor. Det är då vi bryter ner de gamla relationerna till våra föräldrar. De måste förstöras för att vi skall kunna fortsätta utvecklas och bygga nya relationer. Att bryta ner och förstöra är en förutsättning för frihet och utveckling.

Finns inte de verkliga bakåtsträvarna i den grupp som ihärdigt försvarar tanken på evig tillväxt. En rak linje är orimligt. Utvecklingen går alltid i cykler. Det är det naturliga. Men för att upprätthålla den raka linjen krävs övergrepp och tvång. Vi kommer att bli alltmer ofria. Det är de grupper i samhället som tvingar in utvecklingen i den svagt uppåtgående linjen som skapar ofrihet och förtryck.

Se på Kina som exempel. Där har partiet byggt ett samhällskontrakt där men utlovat ekonomisk tillväxt mot att medborgarna finner sig i ofrihet, kontroll och förtryck. För att upprätthålla systemet kommer det att krävas allt mer av förtryck och ofrihet. Resten av världen kommer att följa efter om man väljer linjens väg.

I många fall låter sig inte naturen stängas inne i linjens förtryckande tänkande. Man sliter sig loss. Befolkningstillväxten är ett sådant område. I land efter land så minskar nu befolkningen. Utvecklingen har kanske gått längst i Japan och Sydkorea. Men hela världen följer efter i olika takt. Man ser att jordens befolkning följer ett cykliskt mönster.

När det gäller klimat och miljö så tvingas vi också se att den raka kurva uppåt inte fungerar. Naturen slår tillbaks.

Mänsklighetens dröm om evig tillväxt var bara en dröm. Det som återstår för oss att inse var att det inte bara var en dröm. Det var en mardröm.