En vacker text om den inre miljöförstörelsen. Och hur nära en inre mental och känslomässig miljöförstörelse hör ihop med den yttre.

Upplevelsen av den yttre miljön går genom den inre. De minnen och de känslor som finns inom oss är ett filter genom vilken den yttre verkligheten måste gå för att tränga in i oss. Vi ser och förstår bara det som finns förberett inom oss.

Böcker och texter samt filmer och berättelser öppnar och stänger oss. Blir det för trångt inom oss med fakta, känslor och berättelser kan vi inte ta in något nytt.

Inom det andliga sökandets värld jobbar man medvetet med det här. Det är ett tränande av sinnet för att bereda väg för ett inre växande.

Det första steget är koncentration. Det innebär att vi medvetet stänger av det fria, ohejdade flödet av impulser in i hjärnan. Vi koncentrerar oss medvetet bara på en fråga eller en tanke. Allt utom det försöker vi hålla borta. Det här är en svår uppgift för de allra flesta. För många är det helt omöjligt att hindra flödet av tankar, känslor och impulser att helt fylla oss.

Nästa steg är meditation. Där bygger vi medvetet tankar och tankeformer som vi får att bli till ting som formar oss och världen. Den tankekraft som tränger fram i meditation har kraft att förändra.

Det sista steget är kontemplation. Det är när sinnet är helt tomt för att skapa plats för impulser från högre plan och för att vi skall medvetet övergå till det vi i grunden är. I slutet på den resan har vårt medvetande lämnat det liv vi normalt lever här i våra kroppar på jorden.

Anita Goldman tar upp den miljöförstöring det innebär att vi slutar vårda våra minnen och våra tankar. Här har vi samma problem som på det yttre planet. Här finns utsläpp av diverse föroreningar. Bilder och berättelser med syftet att förgifta våra känslor och tankar. Eller helt enkelt en mångfald av lockande bilder och berättelser som bara stjäl utrymme och tid. När vi sätter förorenande läsplattor och skärmar framför våra barn så förgiftas deras sinnen och känslor. Vi förstör deras framtid när vi egentligen borde lära dem koncentration och motståndskraft.

Kanske måste vi ändå inse att föroreningarna nu är så många att vi själva måste stänga våra sinnen för det som förgiftar och förstör. Men det måste vi göra samtidigt som vi inser att vi inte kan stänga världen ute. Vi har ett stort ansvar för alla som kanske inte har insikten och kraften att själva försvara sig mot mörkret som breder ut sig.