Vi måste lämna den absurda motsättningen. Det som ekonomerna ser som det högsta goda står i direkt motsättning mot vad natur och klimat kräver. Vi måste bestämma oss för vad som är överordnat och vad som är det mindre viktiga.

För ekonomer är tillväxt önskvärt. Ja kanske till och med nödvändigt. Men evig tillväxt är omöjligt i ett stabilt system. Det finns system som fungerar långsiktigt där tillväxt är en del av utvecklingen. Tillväxtfasen bryts alltid då av en kollaps.

Tillväxtfas följt av kollaps är väl vad som väntar om vi inte gör någonting. Men skall vi inta ha högre ambitionsnivå än det? Borde vi inte försöka skapa ett samhälle som är långsiktigt hållbart. Där mänskligheten har ett bra liv. Där naturen får utvecklas på ett positivt sätt utan att på olika sätt förstöras av mänsklig inblandning.

Kapitalismen eller den fria marknaden skapar överflöd av varor och välfärd. Men den saknar helt förmåga att fördela välfärden på ett jämlikt och rättvist sätt. Den skapar rika individer, grupper och områden. Samtidigt finns stora grupper och områden som förblir fattiga. Vi får friktion och konflikt mellan de här grupperna.

I grunden beror det på vilka drivkrafter som man släpper fram. Får egoism och girighet styra får vi det samhälle vi har nu. Låter vi ansvarstagande och medmänsklighet vara de egenskaper som styr utvecklingen så får vi ett annat samhälle.

Det är en slutsats som är enkel men samtidigt svår att genomföra på samhällsnivå.

Vi måste helt enkelt tänka nytt. Skapa ekonomisk världsordning 2.0. Där vi på allvar ifrågasätter det som anses självklart i nuvarande världsordning. Här kommer ekonomisk tillväxt som en av de första sanningar vi måste ifrågasätta. Helt enkelt ställa frågan ”Varför ekonomisk tillväxt anses viktig”?

Sen fortsätta analysen. Här kan säkert Marx teorier vara till inspiration. Men mycket tänkande återstår.