En hygglig eller två hyggliga beskrivningar av etablissemanget. Det etablissemanget står för är storstad och marknadsliberalism. Det finns dock en progressiv del av etablissemanget som fastnat i wokefrågor.

Det är vänsterns del av etablissemanget. För wokefrågorna har i grunden inte ifrågasatt etablissemanget. Det har på något sätt varit ett sätt att fånga upp vänster och mer progressiva utan att hota själva maktstrukturen. Wokefrågorna var aldrig något hot mot de etablerade maktstrukturerna.

Däremot har etablissemanget hela tiden styrt uppmärksamheten bort från rena klassfrågor. Frågor om växande ojämlikhet och växande orättvisor i samhället har man medvetet sopat under mattan.

Etablissemanget har frammanat en politik som skall gynna dem själva. Storstad och välbärgad urban medelklass har gynnats och privilegierats. Landsbygd och människor med invandrarbakgrund har hamnat på efterkälken.

Etablissemanget har i hög grad haft tolkningsföreträdet under den här perioden. Därför har missnöjet kunnat växa i det tysta. Det har aldrig funnits etablerade medier som velat lyfta ojämlikheten och orättvisan. Det är väl vänstern och de intellektuella som svikit mest. Man har snöat in på wokefrågor samtidigt som man varit upptagna med jobbkarriårer och bostadskarriärer.

De som sett lyssnat och fångat in det befogade missnöjet har funnits på högerkanten. Så har det blivit som det blivit.

Jag lyssnade på en äldre systemkritiker, på vänsterkanten, här om dan. Han hade vid ett tillfälle fått frågan om han var en insider eller outsider. För är du en outsider kan du fortsätta vara en systemkritiker. Men du har liten makt att omsätta dina tankar i praktisk politik. Vill du vara en insider med outsideråsikter kommer systemet att spotta ut dej. Det är långsiktigt omöjligt att långsiktigt verka i systemet med åsikter som hotar själva systemet. Det är väl anledningen kanske till att etablissemanget har konsensus när det gäller de viktigaste tankarna och ideerna. Alla som blir kvar likriktas.

Etablissemanget är den styrande maktordningen. Den hotar demokratin eftersom det är så svårt att rösta bort den. De progressiva och vänstern har djupt svikit de fattiga och underklassen. Här måste komma en skärpning. Större aktivitet och större medialt inflytande krävs för att störta etablissemangets inflytande. Det är också vad som krävs för att få liv i demokratin.