Det är inte demokrati att förbjuda oliktänkande. Riktig demokrati innebär att det finns frihet att tänka och yttra sig. Vill man försvara demokratin så innebär det att man står upp för människor som ”har helt fel åsikter”.

Du kan inte försvara demokratin genom att bygga gränser och fängsla människor som fungerar annorlunda.

Vi omges numer av människor som vill ha hårdare tag, som vill inskränka, som vill fängsla och utvisa. Hur har vågen kunna bryta fram så kraftfullt. Varför kan inte debatten vara sansad och nyanserad. Vad är det som gör att vi fungerar som en mobb. Vi rider på känslovågor utan balanserande tänkande.

Först och främst tror jag att det är rädsla som i grunden driver det som skrivs och uttrycks. Rädsla är igen bra rådgivare. Det är inte heller i grunden rädsla överallt och hos alla. Det är i första hand rädsla hos de styrande. De som har stort inflytande över debatten. Det som ibland kallas etablissemanget.

Det är också ett problem med bristen på mångfald vad det gäller media och politiska aktörer. Det är den välbärgade urbana medelklassen främst i storstäder som dominerar. Problemen med våld och skjutningar finns i storstäderna och det är här rädslan för det okända, främst med muslimskt ursprung, är störst.

Det finns redan nu i Sverige mer än tillräckligt av lagar och mekanismer för att hålla ordning. Att vi dömer brottslingar som begår brott är okej. Men vi kan inte döma någon för deras religion eller åsikter.

Vi måste också bättre förstå den här tendensen att agera samfällt. Det som utvecklar sig till mobbningsbeteende. Någon frammanar en känsla och plötsligt driver den känslan en hel massa människor att följa efter. Vi måste alla förstå det här för att bygga upp ett inre motstånd när ”drevet går”.