Liberaler och marknadsliberaler stöder sig ofta på två fenomen när man hävdar att ojämlikhet är bra eller åtminstone inte dåligt.

Det första fenomenet är nedsippringseffekten eller som det ibland beskrivs ”den fattige lever på smulorna som faller ner från den rikes bord”. Blir någon rik så är det bra för alla för rikedomen sprids.

Det andra fenomenet är berättelsen om klassresan. Vi är ojämlika men alla har chansen att göra klassresan och bli en del av de rika och överklassen. Det är det fenomenet som behandlas i den här artikeln. Här kallas det persistens. Alltså man blir kvar i den klass man startade i. Och forskningen visar tydligen att rörligheten minskar just nu.

Ojämlikheten i samhället har ökat stadigt i Sverige de senaste årtiondena. Klyftan har ökat påtagligt mellan storstad och landsbygd samt mellan ”Svenskar” och Svenskar med invandrarbakgrund. Liberaler har inte varit bekymrade över det här och man hänvisar hela tiden til de fenomen som redovisats tidigare.

Men fenomenen löser inte problemen med ojämlikhet. Nedsippringseffekten fungerar bara på kortare avstånd. Samlas många rika och superrika i en storstad eller i ett mindre samhälle så kommer just det samhället att bli rikare. Men inte andra samhällen på längre avstånd och framför allt inte hela landet.

Myten om klassresan är just en myt. Den är jämförbar med myten om att du blir rik om du spelar på hästar eller fotboll. Syftet med just den här typen av myter är just att hålla befolkningen lugn. Man vill inte att människor skall känna absolut hopplöshet utan ändå ha hoppet om en bättre framtid. Myten om att kunna göra en klassresa.

Vi måste nu i Sverige byta politik och inse faran med de stora klyftorna och den stora och växande ojämlikheten. Annars kommer landet att bli mer och mer instabilt och våldsamt.