Det finns ett genuint missnöje med etablissemanget. Det är inte alltid lätt att klart definiera vad det beror på. Men det är verkligt och det är viktigt.

Det kanske är en sida av egoismen som gör att man gynnar de människor som finns i närheten. De människor som liknar en själv och tänker som just jag gör. För det handlar i samtliga fall om att stärka centrum och samtidigt låta periferin förfalla.

Man kan också beskriva det som att makten samlar mer makt och rikedom. För det krävs så klart makt för att fatta beslut om att tillsätta tjänster som finns som skydd för makten och maktens människor i sig.

Drivkraften är egoism som tillsammans med makt skapar den här situationen.

I en centraliserad verksamhet känner makten i centrum ett behov av att kontrollera och styra verksamheten på avstånd. Kontroll, uppföljning, dokumentation och styrning blir viktiga för makten i centrum. Ute på fältet blir det här till byråkrati som tar energi och tid från den egentliga verksamheten. Allt blir ineffektivare och arbetsglädjen kommer att försvinna. Det här är en funktion av centralism.

Det är bra att man uppmärksammar de här olägenheterna. Här finns en grundläggande motsättning i samhället. Den mellan centrum och periferi. Det är bra att det uppmärksammas politiskt och får ett genomslag politiska budskap hos olika partier. Att man i sina budskap hamnar närmare människors vardag.