DN är en av alla aktörer som väver den verklighetsbeskrivning som omger oss. Politiskt och åsiktsmässigt är man liberal och storstad. Ändå läser jag DN varje dag. Det beror på att man i det stora flödet ändå ofta hittar pärlor som denna artikel. Det är i sprickorna som ljuset tränger in.

Vi har haft en intensiv debatt om kärnkraft. Efter olyckan i Tjernobyl kom ett moln med radioaktivt stoff in över Norrlandskusten. Jag kommer väl ihåg händelsen. Och vår familj har haft sin del av cancer på olika sätt. Kärnkraft är inte ofarlig eller oproblematisk. Det som borde vara det centrala alternativet i debatten borde vara att spara och sluta slösa. Nästa steg borde vara solenergi och solceller.

Det finns inget sätt att producera el som inte innebär problem på något sätt. Vi har nu hamnat i en konstig diskussion där koldioxidfri el ses som ofarlig, gratis och problemfri. Det är en lögn. Alla sätt att producera energi skapar problem på något sätt. Det är bara genom att sluta slösa med energi vi kan gå framåt utan problem för den här planeten.

Vi slåss verkligen mot mäktiga krafter när vi förelår att vi skall leva sunt och sluta slösa. Senast var det reklam för ekonomisk tillväxt när jag skulle titta på bandy på TV.

Marknaden driver oss framför sig som boskap. Man pumpar ut sitt budskap som propaganda. Fortsätt i den riktning som vi anvisat. Det finns inget alternativ.

Folkomröstningen om kärnkraft var intressant. Där fanns ett alternativ som angav en annan riktning. Mot naturhänsyn och människohänsyn. Idealisternas alternativ. Men Socialdemokraterna var tvungen att utmärka sig och tog fram ett eget alternativ med syftet att ta udden ur idealisternas alternativ. Det segrade. Sen har utvecklingen drivit oss fram mot marknadens alternativ mer och mer.

Jag förstår den här småbrukarsonens frustration. På många sätt liknar han mej och mitt liv.

Vi måste på något sätt åter skapa en tro på framtiden. Att det finns ett liv och en framtid utanför marknadens och etablissemangets utstakade väg. Att slita sig loss från den tvingande version av verkligheten som slukar oss just nu kräver en stor kraftansamling.

Men vår värld behöver så väl en nytändning. Satsningen på kärnkraft cementerar oss i allt det gamla. Det är inte vad vi behöver.