Det här är en alltför viktig ledare för att lämnas därhän. Centerpartiet har en viktig uppgift i att vara landsbygdens parti. Alla andra partier i Riksdagen är tydligt delar av storstadsetablissemanget. Ja Sverigedemokraterna är nog inte riktigt det om man skall vara noga. Men den här tiden som regeringsunderlag har strömlinjeformat partiet till en mer moderat framtoning. Mycket av deras politik handlar numer om rasism och främlingsfientlighet. Åsikter man delar med Moderaterna. Däremot har man tonat ned oppositionen mot etablissemanget. Åren i Stockholm har satt sina spår.

Centerpartiet fastnade i Stockholm under Annie Lööf. Den enda hårda och tydliga linje hon drev var kampen mot SD. Hon ville skambelägga alla sympatier med det partiet. Hon misstänkte att landsbygdens väljare skulle ha sympatier med SD eftersom det partiet stod i opposition mot storstadsetablissemanget. Strategin var länge lyckosam. Men vartefter det blev tydligt att Centern tankemässigt hamnat långt bort ifrån landsbygden tappade man stöd.

Centerpartiet blev ett de nyliberala drömmarnas parti. Man hamnade i en ljusblå dimma högt över landsbygdens problem och viktiga frågor. Nyliberalism och wokefrågor blev det Centern stod för.

Nu lever man i arvet efter Annie Lööf. Fullständigt vilsna och fortfarande utan riktig markkontakt.

Elisabeth Thand Ringqvist började med att föreslå en öppning mot Euron och slog därmed fast att hon finns i den marknadsliberala fållan. Landsbygden finns där som något påklistrat oäkta hos denna erfarna Stockholmspolitiker.

Det är synd om landsbygdens människor som hela tiden körs över och glöms bort. Det svider extra när det är Centerpartiet som sviker. Landsbygden.