Att bara försvinna. Och att vara försvunnen i tio år.

Kina påminner hela tiden obehagligt om Orwells ”1984”. Den boken var en framtidsskildring, men ”1984” ligger nu långt bak i tiden. Innehållet var en beskrivning där staten bygger en genomfalsk verklighetsbeskrivning som sen måste försvaras och upprätthållas till varje pris. Där frihetslängtan inte längre bara handlar om det yttre. Nej man har även begränsat yttrandefriheten och tankefriheten.

Det är nog det yttersta förtrycket. När man tar ifrån människorna rätten att tänka fritt.

Kina är en hemsk diktatur. Man dödar och fängslar sina medborgare. Om jag förstått det rätt så var Gui Minhais brott att han skrev negativa saler om ledaren i Kina. Ingen uppmaning till revolution, bara lite snaskiga saker om Xi Jin Ping.

Vi kan inte behandla Kina som ett vanligt land. Det är en skurkstat. Problemet är att så många länder just nu utvecklas åt Kinas håll.

Demonstrationsfriheten inskränks eller så talar man om att inskränka den. Man går mot polisstat. Vi är långt ifrån Kina, men riktningen är tydlig.

Vi har å andra sidan massiva protester. Folkmordet på Palestinier i Gaza har mobiliserat till demonstrationer i många länder. Protester mot korruption och nepotism inom statsledningar har även mobiliserat framför allt ungdomar till stora demonstrationer.

Egentligen är det här kanske ett tecken på en förnyelse och en återdemokratisering. Allt fler tänker själv och självständigt. Man köper inte rakt av vad politiker och media säjer. För demokrati betyder ju folkstyre. Det betyder inte elitstyre. Avståndet till eliten och de styrande har blivit allt längre.

Man kan se på saker på olika sätt. Det är nog dock klart att makten blivit rädd och orolig. Det är därför vi ser mer av kontroll och mer av förbud.