I den andliga världen räknar man att medvetande är själens område. Kroppen är en automat som saknar de egenskaper som gör oss till medvetna varelser.

Kroppen kan på så sätt liknas vid en dator. Den kan frambringa saker som liknar medvetande. Svar på tilltal och reagera på stimuli. Men den saknar den som sitter vid tangentbordet, vilken är den egentliga tänkaren.

Då kommer också frågan upp om medvetande och kropp skiljer sig åt. Så är det förstås om man skiljer på kropp och själ. Själen är medvetandets centrum. Och medvetandet finns kvar efter döden. Döden släcker ner kroppen och själen lämnar den uttjänta kroppen. Själen lever då ett liv utan kropp eller hittar en ny kropp att besitta. Det här är grunden för tankarna på återfödelse eller reinkarnation.

Det finns även tankar om att senilitet är ett stadium där själen helt eller delvis släppt kontakten med en ännu levande kropp. Själen har tappat intresset för en kropp som inte längreutvecklas eller passar för själens intresse.

I den andliga traditionen är livets mål och mening i hög grad sammankopplad med uppgiften att integrerar kropp och själ i det dagliga livet. Så att själen kommer att bli en medveten del av livet. En aktivt styrande del av livet inte bara en passiv åskådare.

En avdelning i den här diskussionen, som helt hoppats över i den här intressanta artikeln, är det som vi kallar nära döden upplevelser. När människor som tyckts helt medvetslösa kunnat uppleva och komma ihåg sina upplevelser när de vaknat upp. De här berättelserna är många och ofta svåra att förklara med hallucinationer i hjärnan. Men vetenskapligt har man inte kunnat bevisa vare sig för eller mot.

Frågan om medvetandet är inte löst ännu, men ämnet är intressant. Vi ser fram mot fortsatt förskning i ämnet.