Vänstern har vuxit in i etablissemanget. Man har blivit till en försvarare av nuvarande tingens ordning. Det gamla, invanda och etablerade.

Klasskampen kommer alltid att finnas. Underklass mot överklass. Överklass mot underklass. Vänsterns ideer hämtades från industrialismen. Kampen mellan arbetarna och kapitalet. Det är bara det att industrisamhället knappt finns kvar längre.

Så var går dagens frontlinjer mellan överklass och underklass. Vi har definitivt en frontlinje mellan ”infödda svenskar” och ”svenskar med invandrarbakgrund”. Den konflikten omtalas inte alls som en klasskamp utan man definierar den snarast som en kamp mot gängen eller kamp mot hederskultur. Men det är definitivt också en klasskamp. Kampen mellan en rikare och inflytelserikare grupp mot en fattigare och maktlösare grupp.

Sedan har vi också en frontlinje mellan storstad och landsbygd. Mellan den rikare, mäktigare storstaden och den fattigare och maktlösare landsbygden. Här finns så mycket av makten att påverka i storstaden att man kunnat behärska beskrivningen av situationen. Man äger tolkningsföreträdet. Då är det i deras version inte längre en kamp mellan överklass och underklass. Det har blivit till en kamp mot högernationalism.

Klasskampen är levande men det betyder någonting vem som äger tolkningsföreträdet. Här har den gamla vänstern vuxit ihop med etablissemanget och man ägnar sig nu åt ”wokefrågor” och identitetspolitik. Man har helt glömt bort det här med klasskamp och en strid för de fattiga och maktlösa.

Då blir det rörigt som i Håkan B. ledare. Svårt att förstå om man inte går till grunderna.