Det här är ju grunden för det som kallas etablissemanget. Man styr nyhetsflödet för att passa in i den verklighet som man arbetar för att skapa och bibehålla. Det här är nog snarast regeln. Inte undantaget.

Jag tänkte ta upp det här i samband med klimatkrisen för att belysa hur det fungerar.

Klimatkrisen orsakas av att man förbränner fossilt kol till co2, vilket hamnar i atmosfären och därigenom medverkar till att höja temperaturen. Det här är huvudorsaken och huvudproblemet. Av utsläppskällorna är flyget värst eftersom utsläppen från flygplan sker högt uppe i atmosfären och placerar co2 på det ställe där skadan är störst.

I debatten handlar det väldigt lite om förbränning av fossilt kol och det är sällsynt att flyget utpekas som klimatbov. Tvärtom är flyget ett av de transportmedel som får mest stöd av samhället.

Nej, det som utpekas stadigt som klimatbovar är skogsbruk och jordbruk. Nu senast i kyrkovalet var kyrkans skogar i centrum. Samtidigt beslutade regeringen om ytterligare stöd till flygplatser. När EU går ut med direktiv för att ”rädda” klimatet är det våtmarker och skogen man ger sig på. Inte transporter och flyg.

Skog och våtmarker är inte betydelselösa när det gäller klimatet. Man kan lagra in kol i skogen och man kan få våtmarker att ge ett positivt bidrag. Men det är inte i kolets kretslopp i biosfären man hittar problemen och lösningarna. Vi måste helt enkelt sluta att förbränna fossilt kol.

Så när hela samhället av forskare, journalister och politiker kollektivt väljer att inte se huvudproblemet utan väljer att lägga uppmärksamheten vid ett sekundärt problem är det ett svek. Det skulle kunna vara en strategi som regisserats av fossilindustrin. För lyckas man flytta fokus från fossila utsläpp så kommer de undan ansvar.

Nu tror jag att det är många i samhället som gärna deltar i det här spelet eftersom man flyttar uppmärksamheten från för många viktiga saker. Man flyttar fokus ut på landsbygden där man inte har så stor makt att försvara sig.

Men konsekvensen av det här beteendet är att kollektivet av forskare, journalister och politiker tappar i tillit och förtroende. Dessutom vidgas klyftorna mellan storstad och landsbygd. Ytterligare en konsekvens är att effektivt arbete för att klara klimatet försvåras när man inte går på huvudproblemet.