Centralism innebär att man konstant gynnar centrum på bekostnad av periferin. Mekanismen är ganska enkel. De människor som fattar beslut har alltid lättare att se och förstå det närliggande. De problem som man möter när man rör sig i sin omgivning. Det som omtalas bland familjen och bland grannar blir viktigare än det som ligger långt borta. Omedvetet gynnar man sig själv och den egna gruppen. Helt enkelt för att det ligger nära och är lättare att känna in.

Så fattas alla viktiga beslut centralt så kommer centrum att gynnas. Det sker helt omedvetet. Det kan ske medvetet också och då är det allvarligare. Då är det en form av korruption.

Det är samma grundläggande mekanism som gjort att män har högre medellöner än kvinnor. I grunden en maktfråga. Grupper med makt kommer alltid att gynna sig själv i första hand.

Sverige är ett starkt centralistiskt land. De flesta länder är centralistiska, men Sverige tillhör värstingarna.

En följd av det här är att Stockholmsområdet är mycket rikare än alla andra områden. Tydligt fattigare är främst landsbygd och glesbygd.

Det finns ett skatteutjämningssystem som skall utjämna åtminstone en del av klyftorna. Nu har regeringen valt att urholka systemet och göra det mindre effektivt.

Det gynnar framför allt Stockholm och Stockholmare. Och så blir klyftan i samhället ändå djupare. Men Moderaterna är främst ett Stockholmsparti. Man har konsekvent gynnat det området och man har missgynnat landsbygd, glesbygd och Norrland.

Samtidigt har det kommit förslag om att begränsa det kommunala vetot och förslag som skall öppna för gruvdrift i Norrland och i fjällvärlden.

I den nya världen kommer nog de riktigt stora motsättningarna att vara regionala. Motsättningar mellan gynnade, rika och privilegierade områden och på den andra sidan utnyttjade, exploaterade och fattiga områden. Kolonialismen växer sig starkare. Officiellt talar man inte om kolonialism. Man benämner det istället globalisering och marknadsliberalism. Men i praktiken är det samma sak.