Kina är på frammarsch och det gäller säkert även i fråga om mjuk makt. Frågan är väl om det är så stor skillnad på USA s mjuka makt eller Kinas mjuka makt. Det är väl i båda fallen fråga om kulturimperialism.

Är det inte dags att börja tänka själv och avvisa alla former av kulturimperialism. Vi måste förstå att vi hela tiden är omgivna av krafter som försöker påverka oss. Hela tiden handlar det om att få oss att acceptera konsumtionssamhället och de avarter som följer med det.

Det är egentligen bara den mer utvecklade kulturen som har andra budskap. Vi har en rad författare och vi har en hel del musikskapare som vill förmedla andra budskap.

Men man drunknar i allt det kommersiella.

Kina är en diktatur som förtryckt minoriteter som Tibetaner och Uigurer. Det glömmer vi bort när vi översköljs av mjuk makt.

Är vi i ett läge där rättsordning och demokrati håller på att tyna bort. För utan åsiktsfrihet och frihet att bedriva opinionsarbete så fungerar inte demokratin.

Nu har jättar som Kina, Israel och USA på allvar förstått att man kan erövra världen med mjuk makt och att det är effektivare än att erövra världen med hård makt.

Vi kan inte bara driva med och acceptera det som händer. Vi måste gå i opposition.

Tänker ändå på liknelsen om de levande och döda fiskarna. Vi har en stor majoritet av döda fiskar som bara kan driva med i flödet. Sedan finns öckså en grupp med levande fiskar som har kraften och möjligheten att simma i olika riktningar. De bestämmer själva och de kan revoltera.

Här finns en parallell i beskrivningen av världen som stjärntecknens världar. Där finns en tanke att vi just nu lever i Fiskarnas värld, men håller på att ta oss in i Vattumannens värld.

Det innebär att vi inte hjälplöst bara driver med. Vi kan ta två steg tillbaks och betrakta det som omger oss och det som händer oss med distans. Vi har möjlighet att fatta självständiga beslut.