Vi behöver en tydlig opposition i Svensk politik. Etablissemanget är den maktgruppering som alla etablerade partier finns inom. Det behövs partier som är i opposition till etablissemanget.

Här kanske vi fått ett sådant blivande parti. Det är tydligt att V under N Dadgostar blivit ett etablissemangetpari.

Politiskt är etablissemanget storstad och ickekritiskt till systemet. Det är de rika och den välbärgade urbana medelklassen som befolkar etablissemanget. Man dominerar media och den politiska sfären helt.

Det finns två falanger inom etablissemanget. Den första är marknadsliberal och för en teknikoptimistisk global inriktning. Sedan finns en mer progressiv del också där minoritetsfrågor och wokwfrågor står högt på agendan.

Men ingen av falangerna är systemkritisk eller vill ta upp klassfrågor. Det är en gynnad grupp som inte vill ha några systemförändringar.

Vi behöver politiker som vill och kan se de andra. Underklassen och människor som lever på landsbygden och i mindre städer. Vi har fått ökad ojämlikhet mellan grupper och områden. Etablissemanget har fört en politik som gynnat dem själva. De grupper och de områden som de tillhör har dragit iväg och blivit rikare och mer privilegierade än de andra. Klyftor har fördjupats.

De här fördjupade klyftorna har skapat ett befogat missnöje. Finns det inga politiker eller politiska partier som fångar upp det här missnöjet kommer populister att göra det. Den tendensen finns i många länder.

Vi kan bara se vad som hänt i USA.