Vi har en schizofren inställning till klimatkrisen. Det är nog nu vetenskapligt konsensus att mänskliga utsläpp av klimatstörande gaser orsakar klimatkrisen. Och att situationen förvärras från år till år.

Samtidigt drivs en ekonomisk politik och vi har en ekonomisk världsordning som drar åt ett helt annat håll. Man kan i samma tidning mötas av rubriker som helt självklart för fram motsägande åsikter och fakta. Vi måste snart komma fram till en prioritering. Endera räddar vi klimatet och en stor del av planeten och planetens befolkning. Eller så fortsätter vi som tidigare av hänsyn till de ekonomiska sammanhangen.

Vi kan inte göra både och samtidigt. Vi har länge satsat på eletrifiering som lösningen på klimatkrisen. Och i princip den enda lösninen. Det fungerar inte och det blir allt mer tydligt. Marknaden klarar inte klimatet.

För att klara klimatet måste vi lära oss att avstå. Onödig konsumtion och onödiga transporter. Flyget är värstingen.

Det krävs uppoffringar och uppoffringarna måste fördelas på ett rättvist sätt. Annars kommer inte medborgarna att acceptera dem. Skall vi tvinga på vissa grupper och vissa områden uppoffringar så kommer det att krävas övergrepp och förtryck. Det innebär att man ger upp demokratin.

Vi måste förlita oss på folket och medborgarna. Då blir demonstrationer och protester viktiga. Framför allt så måste vi försvara demokratin och demokratiska rättigheter. Dit hör definitivt rätten att demonstrera.