Den här blandningen av insikt och förnekelse börjar man känna igen nu. Den schizofrena kluvenheten. Jag vidhåller att klimatkrisen inte alls handlar om fysik, biologi, kemi och teknik. Det handlar om mänskligt beteende.

Vår obevekliga tro på illusionerna. Vår vägran att vakna till insikt. Det finns också en grupp som medvetet skapar illusioner och som luras. För en del är klimatkrisen i huvudsak en möjlighet till nya affärsmöjligheter.

Det här är en mänsklighetens prövning. Vi har ju i mänskligheten en blandning av människor. Den stora mängden klarar inte riktigt av att tänka självständiga tankar. Man känner att det ena eller det andra är riktigt och sant. Man följer strömmen av tankar och känslor.

Men så finns en intellektuell elit av människor. Där är ansvaret större för att vända utvecklingen. Man ser och förstår att allt inte är som det ska. Nu har en betydnde del av den här gruppen korrumperats av bekvämlighet och kärlek till det materiella. Istället för att kämpa för klimat och miljö ägnar man sina dagar åt att kämpa med karriären. Jobbkarriär och bostadskarriär. I praktiken medverkar man till att förstöra världen istället för att bidra till den färändring som behövs.

Studenter, konstnärer och intellektuella behövs för att initiera förändring. Man måste också förstå att förändring inte är möjlig om det inte finns en strävan efter rättvisa. Uppoffringar, prövningar och vinster måste fördelas på ett rättvist sätt för att människor skall acceptera förändringar. Annars kommer man att protestera och motarbeta all nyordning.

Dagens intellektuella har i hög grad korrumperats av girighet och egoism. Det måste upphöra för att de åter skall bli en pådrivande kraft.