Vi har under lång tid reagerat som om frihandel varit bra för alla. Det har aldrig varit sant. Det har alltid varit bra för vissa områden och grupper samtidigt som andra områden och grupper missgynnats. Men det har aldrig varit riktigt tillåtet att ifrågasätta frihandel som system.

Det är nog också så att frihandel gynnat ekonomisk tillväxt för helheten. Man har lagt in frihandel som en konstant i systemet.

Men det fungerar inte längre när avigsidorna blir allt tydligare och klyftorna mellan utvecklingens vinnare och utvecklingens förlorare blir allt djupare.

Till slut kommer några att revoltera när ojämlikheten blivit för stor. Det är det som hänt.

Jordbruket har länge varit ett område som farit illa av globalisering och frihandel. Jordbruk och produktion av mat passar inte in i frihandelns snabba ryckighet. Mat är något vi alltid behöver. ch produktionskostnaderna är inte lika låga överallt. Det är dessutom en långsiktig produktion. Det tar år, årtionden och århundraden att bygga upp produktion och produktionsresurser. Åkermark tar generationer att bygga och förvalta. Det fungerar inte ihop med spekulation, vinstintressena och frihandel.

Dessutom finns det en säkerhetsaspekt vad gäller mat. Blir vi utsatta för krig och förstörelse så måste det alltid finnas mat. Det går inte att misshandla jordbruk och bönder hur som helst.

Jordbruk och landsbygd har varit missgynnade områden under frihandelns era. Det finns ett genuint och befogat missnöje på landsbygden.

Men det är nog först nu när industrijobben på allvar hotats som frihandel och globalisering på allvar ifrågasatts av stora grupper människor och hela regeringar.

Kina har tagit över produktion av utrustning för den framväxande elektrifieringen av samhället. Nu även elbilar. Det skakar om samhället i grunden och det kommer att skada oss. Nu reagerar man.

Men sluta med den naiva uppfattningen att frihandel är bra för alla hela tiden. Det är inte sant. Då får man en annan syn på tullar och avgränsningar också.