Om oss

Samanda Ekman: Först längtar man efter barn – sedan längtar man efter att de ska somna. dn 25-07-26

Avstånd. Det jag känner när jag läser det här är just hur stort avståndet är. Stockholm till södra Hälsinglands landsbygd. Medelålders föräldrar till pensionär.

Jag vill för mitt liv inte dit. Men det är inte bara i våra liv som avståndet blir stort. Det gäller hela samhället. Avstånd blir allt för stora och klyftor för djupa.

Det håller verkligen inte när allt för mycket makt finns i centrum och allt för lite i periferin. Och det mesta handlar om verklighetsbeskrivningen. Hur vi ser på den verklighet som omger oss. Hur den verkligheten beskrivs i de otaliga berättelser som omger oss. Varav Samanda Ekmans är en.

Och vilken av verklighetsbeskrivningarna som kommer att dominera våra liv. Det kallas för tolkningsföreträde.

Det finns ett uttryck som handlar om just det här.

”Segraren skriver historien”

Det är ett särfall av den mer omfattande regeln. ”Den grupp med mest makt kommer att stå för den verklighetsbeskrivning som kommer att dominera”.

Det är Stockholm som dominerar Sverige. Och det är människor som Amanda E. som medverkar till att skapa den verklighetsbeskrivning som dominerar.

Det är inget fel i sig på beskrivningen. Den gäller för henne och i hennes värld. Men den beskriver inte verkligheten för alla överallt. När man gör bedömningen att den här centralt byggda verklighetsbeskrivningen gäller för alla överallt så är det centralism. Det är en naiv, arrogant tolkning som medverkat till att bygga klyftor och skapat konflikter.

I ett bra samhälle så måste det finnas en decentralistisk förståelse. Det lantliga perspektivet är lika viktigt som storstadsvinkeln. Man måste kunna se det och behandla båda utan nedlåtenhet och fördomar.

Har tillbringat ledigheten i sommaren med barn och barnbarn. Vi har ju själv haft och uppfostrat barn. Det var även för oss en jobbig men givande tid. Men det är värre nu. Nutidens föräldrar har det jobbigt med att integrera barnen i sitt vardagsliv. Det blir uppdelat i ett arbetsliv med stunder av egentid och perioderna där man fungerar som familj. Man söker hela tiden tillfälle att lämna bort barnen för att få egen tid.

Skaffar man barn för att det egna skrivandet skall bli bättre? Jag förstår att det föds färre barn nuförtiden.

Det är ur många aspekter inte ett bra samhälle som skapats de senaste årtiondena. Det är dags att öka förståelsen och förbättra grundförutsättningana.

Lämna en kommentar