När jag en gång gick i skolan fick vi lära oss dygden med sparsamhet och försiktighet. Sen har mänskligheten hela tiden vräkt sig fram. Allt handlar om att kuva och utnyttja naturen.Vi måste lära oss att leva i samklang med naturen. Vi behöver den för att överleva.

Det kommer hela tiden fram teoretiker som säjer att vi kan producera vår mat i laboratorier och fabriker. Men det fungerar inte i praktiken. Vi kan säkert producera aminosyror, energi i form av kolhydrater och annat. Men blir det ätbar mat av det? Och är det ett kostnadseffektivt och miljömässigt sätt att producera det vi behöver. Tror inte det. Det har i årtionden forskats inom det här området. Men det har inte kommit fram egentligen något som kan ersätta den mat som naturen producerar.

Det är någonting som är definitivt fel med våra samhällen och våra liv. Vi kan inte och skall inte återgå till det gamla. Men det är inte heller rätt att låta teknikutvecklingen dominera oss. Vi måste lära oss att använda teknik på ett sådant sätt att den inte blir destruktiv och förstörande.

Det finns tillräckligt med rikedomar och resurser i världen. Men vi har dålig förmåga att fördela på ett rättvist och logiskt sätt. Det utrymme som finns måste vi utnyttja på ett jämlikt och rättvist sätt. Det finns till exempel ett utrymme för utsläpp av klimatstörande gaser till atmosfären. Inte så stort men det finns eftersom det finns processer som lagrar in co2 i organiskt material. Det utrymmet måste användas på bästa sätt.

Att producera vår mat innebär att det skapas klimatstörande gaser. Men matproduktion måste vara ett prioriterat område. Däremot skall vi inte använda det begränsade utrymmet till lyx för den rikaste delen av planetens befolkning. Överkonsumtion, onödiga transporter och flyg måste begränsas till ett minimum.

Allting som behöver göras och förändras måste ha ett rättviseperspektiv. Det krävs att mänskligheten växer upp. Vi måste bli mognare. Egoism och girighet måste bort och ersättas av ett globalt ansvarstagande.