Håkan Boströms analyser är alltid skarpa och läsvärda. Faktisk en av de få som klarar det. Den Svenska debatten har blivit likriktad och räddhågad. Det är så många som enigt avfärdar samhällskritik som typ högernationalistisk, antisemitisk, trollstyrd eller Putinkontrollerad.

Håkans synpunkt att bristen på kritik utarmar demokratin och försvagar den är helt riktig. Riktig demokrati kräver att systemet utmanas, synas och kritiseras.

Striden står alltid om verklighetsbeskrivningen. Makten, etablissemanget eller eliten är alltid rädda för att deras version av verklighetsbeskrivning skall utmanas. Man väljer att se all kritik som samhällsomstörtande. Då glömmer man att det man gör i hög grad handlar om att försvara sin egen makt och sina egna privilegier.

Det här går igen i alla samhällen. Eliten försvarar sin egen verklighetsbeskrivning. Man motiverar det med att det är ett försvar av samhället och ordningen. Men i det finns alltid ett försvar av sina egna privilegier, sina egna rikedomar och sin egen makt. Riktig demokrati handlar om just det här. Att förhindra att etablissemanget eller eliten skall få så mycket makt att den inte kan bytas ut och plockas bort. Det finns alltid en tendens att makt korrumperar. Även politiker och partier med de bästa syften har en tendens att korrumperas av makt.

Det som kallas etablissemanget år ett typexempel på det. Man har länge haft stor makt i Sverige. Det är samma grupp av människor som finns på samma plats. Den gruppen och den platsen är Sveriges rikaste, mest privilegierade och de har störst inflytande.

De vill inte ifrågasättas och de försöker tysta kritik. Klyftan växer mellan de som finns inuti bubblan och de som finns utanför. Vi måste tillåta kritik och öppenhet för att minska avståndet och öka förståelsen.