Globalisering plus marknadsliberalism är lika med kolonialism. Där kolonialism definieras som ” naturresurser och andra resurser utnyttjas i ett område och vinsterna från verksamheten hamnar i ett helt annat område”.

Den ekonomiska världsordningen håller på att falla samman. Det beror på att den saknar förmågan att fördela rikedom och välstånd på ett jämlikt och rättvist sätt. Det finns inga inbyggda mekanismer som skapar rättvisa. Systemet skapar välstånd i form av ekonomisk tillväxt. Så är det. Men när man inte kan fördela välståndet på ett jämlikt och rättvist sätt skapas instabilitet och politisk oro. Hittills har man inte klarat att hantera det.

Vi har fått vår Trump och en rad andra halvfascistiska ledare. Det demokratiska systemet har inte klarat av att hantera den växande ojämlikheten. Vi står inför revolter och politisk oro om vi inte kan vända utvecklingen.

De problem som man pekar på här är ett svar på de obalanser som systemet skapat. Först den ökande skuldsättningen. Den har krävts för att upprätthålla välfärd och nödvändiga funktioner i samhället. När den ekonomiska världsordningen inte skapar finansiering av de samhälleliga behoven har politiker finansierat dem med ökad skuldsättning. Vilket långsiktigt är ohållbart.

Tullar och handelshinder har skapats för att skydda arbetstillfällen, jordbruk och industrier i utsatta områden. Vilket varit nödvändigt för att motverka regionala obalanser och ojämlikhet. Ett sätt att motverka kolonialistiska tendenser i ekonomin.

Det är hela systemet som håller på att falla samman. De åtgärder som man vill ha här kommer inte att ge någon förbättring vad gäller problemen med växande ojämlikhet och växande orättvisa.

Samtidigt är det så att om man inte gör någonting så är risken stor att vi får ett haveri på någon punkt av överskuldsättning eller inflationschock.

Vi behöver helt enkelt en ekonomisk världsordning 2.0. Den ekonomiska makten måste på ett mycket tydligare sätt balanseras av en politisk makt som värnar om människor.

En ökad förståelse bör vara en viktig del i förnyelsen. Vi måste också komma bort från den ensidiga berättelsen att det är bra om marknadskrafterna får fritt utrymme. Marknadsliberalismen är fel väg att gå.