Den bästa definitionen på lån är nog att ”vi intecknar framtida inkomster”. Vi köper, konsumerar eller investerar idag med pengar som vi tjänar i morgon eller övermorgon. Lånar vi tillräckligt mycket så lämnar vi helt enkelt över till framtida generationer att betala.

Det finns ett annat sätt att köpa, konsumera och investera också. Det är att använda de pengar som redan finns. Att spara. Att först bygga upp en hög pengar som man se använder för att köpa saker.

Det finns skillnader mella de här sätten att göra saker. Framför allt är det frihet eller brist på frihet. Sparar du först och köper sen har du full frihet i alla skeden. Du har en frihet när det gäller hur du tjänar dina pengar. Vilket innebär att det är lättare att byta jobb och sysselsättning.

Lånar du för en ivestering så tappar du din frihet. Du måste ha ett jobb eller inkomster som gör det möjligt att återbetala lånet. Du har ingen möjlighet att spontant göra andra saker, som minskar dina inkomster eller höjer dina kostnader. Du sitter fast i ekorrhjulet.

Ser man på samhället som är tyngt av skulder så blir ofriheten tyngande. Du kan inte fatta vilka beslut som helst för det kan påverka din återbetalningsförmåga. Olika partier tvingas till att följa ”den enda möjliga vägen” när det gäller politik. Det finns inget utrymme för politiska skillnader eftersom lånegivarna hårt dikterar politiken.

De politiker som vägrar underordna sig de krav som marknaden sätter kallas då populister.

I ett sådant läge är det stor risk att det fria demokratiska samhället dör. Vi går just nu och vacklar på den skiljelinjen. Det finns definitivt ett motsatsförhållande mellan demokrati och hög skuldsättning.

Vi kan också få ett läge där vi har överhög skuldsättning. Det är då vi inte bara intecknar framtida inkomster utan även framtida inkomstökningar. Vi skuldsätter oss så mycket att vi är beroende av ekonomisk tillväxt för att ta oss ur skulderna.

Tyvärr är det nog där många länder befinner sig just nu. Och det i ett läge där allt fler inser att vi inte kommer att klara klimat och miljö om vi inte sänker kraven på materiell utveckling. Vi kan inte kräva evig tillväxt i ekonomin. Vi måste konsumera mindre av ändliga resurser för att planeten skall överleva.

Det finns också ett rättviseperspektiv i det här. När vi tänjer på gränserna och närmar oss gränsen så drabbas alltid fattiga och maktlösa hårdare än de inflytelserika och rika.

Vi måste lära oss att säja nej, att konsumera mindre och att spara.