Den arketypiska konflikten är eliten mot folket. På något sätt finns den här motsättningen närvarande i alla konflikter. Det är en generalisering. Men man behöver ibland förenkla och generalisera för att förstå verkligheten.

Här har Håkan Boström kallat eliten för expertsamhället. Motsättningar växer med tiden. Men inte linjärt utan de byggs upp successivt i steg. Samhället och individerna utvecklas vilket skapar nya konfliktytor och motsättningar. När det här samhället växte fram var det någonting välkommet nytt. Ett steg bort från den tidens klassamhälle. Där det var brukspatroner, godsägare och storbönder som var överklass.

Ojämlikhet är ett mått på hur stor klyftan är mellan eliten och folket. Den har växt på senare tid vilket laddat in mer energi i den grundläggande konflikten. Det har också utvecklats till en konflikt mellan storstad och landsbygd. Eftersom storstad har blivit ett rikt område och landsbygd/glesbygd ett fattigare område.

Det politiska etablissemanget har samlats i storstaden och hamnat långt bort ifrån landsbygden. Det har blivit en del av eliten och framför allt bidragit till att gynna storstadens utvecklingen. Vi har fått två skilda grupper. Utvecklingens vinnare och utvecklingens förlorare.

Den här ojämlikheten skapar friktion och konflikt. Det är det demokratiska systemets uppgift att hantera den här ojämlikheten. Att överbrygga klyftan. Det har man hittills klarat dåligt. Allt för stor andel av media och medias verklighetsbeskrivning finns i storstaden. Dessutom finns allt för mycket av de politiska resurserna samlade i storstaden.

Landsbygden och utvecklingens förlorare har lämnats osedda och ohörda. Det har skapat ett vakuum som populister har utnyttjat. Trump är en sådan populist. Men det finns så klart fler.

Det samlade politiska etablissemanget måste fånga upp det berättigade missnöjet som finns på landsbygden och hos utvecklingens förlorare. Annars kommer besvikelsen att växa ytterligare och skapa en grogrund för antidemokratiska krafter.

Mitt hopp inför framtiden är att Socialdemokraterna och Centerpartiet vaknar och inser att man har en plikt och en uppgift att se och förstå människor som lever och bor utanför storstadens gynnade sfärer. Att man börjar överbrygga de klyftor som uppstått. På så sätt minska friktionen och rädda demokratin.