Kropp och själ. Själ och kropp. Vad är syftet med ålderdomen? Tiden då man förbereder sig för att frigöra själen. Låta själen flyga fritt och smita ut från sitt fängelse. En sliten och förbrukad kropp.

Kanske är ålderdomen den tid vi måste ha för att släppa greppet. Ju mer identifierad vi är med kroppen ju svårare blir det att släppa själen fri.

Hela livet kan ses som en förberedelse för döden. Att skapa integrationen mellan kropp och själ. Där själen är den eviga delen i ett par som måste fungera tillsammans. Kroppen är det tillfälliga som föds, utvecklas, tynar bort och dör. Ett naturligt kretslopp där vi tränas för att släppa fixeringen vid kroppen. Den tillfällige som skapats för vår utvecklngs och lärdomsresa. Det som kallas ett liv.

Det är resan som gör livet vårt att leva. Det är resan som är livet.

Ålderdomen är det stadium då vi tvingas ändra vårt fokus och flytta vår uppmärksamhet. Från egot till det om är större och viktigare.

Vår resa handlar om två ting det första är att bryta fixeringen vid kroppen. Det andra är att börja inse att det viktiga med livet är att se på världen ur själens perspektiv. Vilket är att förstå att ”det finns inte vi och dom, bara vi”. Att inse att det är ett konkret faktum.

All verksamhet som inte inkluderar en omsorg om dom, som egentligen är vi, är meningslös. För på själens nivå existerar inte skillnaden mellan dom, vi och mej själv.

Att jobba med och i äldreomsorgen måste vara en brutal ögonöppnare för unga människor. Men det skulle nog också kunn vara någonting som gav mening åt livet och göra själva resan värdefullare.