Det finns förvisso yttre hot som verkligen inte får underskattas. Det är bra med en teoretisk genomgång av de här hoten.
Men det är de inre hoten som är allvarligast och som verkligen måste förstås. Det finns inget utrymme för klassisk konservatism. Som den här artikeln ger uttryck för. Finns ingen möjlighet att bevara det gamla och tro att det skall rädda världen. Vill bara påminna om att det är misslyckandet i USA som skapat Trump. Man har tillåtit ojämlikheten att bli för stor. Tillåtit att klyftan mellan de inflytelserika, privilegierade, rika och den fattiga delen av befolkningen har blivit för djup.
När vår fria demokrati blivit svag så finns det fiender och angripare som står på kö. Men för att klara oss måste vi förstå vad som försvagat demokratin. Det är vår egen naivitet och dumhet som ligger bakom.
Ser man historiskt har inga stora samhällsbildningar eller kulturer överlevt. De har gått igenom faser och slutet har ofta blivit att en annan kultur övermannat den stora civilisationen när den blivit alltför svag.. Faserna har varit en startfas, en uppgångsfas, en stagnations eller mognadsfas, en nedbrytnings eller nedgångsfas och slutligen själva slutet ofta genom krig och ödeläggelse.
Men vad är det som karaktäriserar nedbrytningen. Min tanke och tro är att det kommit till ökande motsättningar mellan grupper inom samhället. Kanske är det just så att klyftan mellan eliten och ”folket” blivit för stor. Har eliten blivit självgod och korrumperad. Sett sig som förmer än de andra och slutat inse att man är beroende av folket för att allt skall fungera. Då följer friktion, komflikter och uppror.
Är det inte det man ser tendenser till överallt i våra demokratiska länder. I USA har det gått så långt att vi egentligen fått en revolution.
Problemen kan ses som defekter i en åldrande demokrati. Demokrati handlar om maktdelning. Lagenlig och formell maktdelning. Men har demokratin slutat fungera som maktdelare. Har vissa grupper så stor makt att de kan ”köra demokratin”. Har man gjort demokratin till ett formellt spel där de verkliga besluten fattas någon annanstans. Utanför de demokratiska rummen. Är det här våra egentliga problem finns.
Riktig demokrati kräver mångfald när det gäller medier och opinionsbildning. Vi har inte den mångfalden eller spridningen idag. Koncentrationen och ägarkoncentrationen är för stor. Vi har en informell spridning av åsikter och opinion inom internet. Det är inte fel, men klyftan mellan de här opinionsbildarna är stor. Tilliten mellan olika grupper minskar och vi får växande klyftor.
Kanske är det här en naturlig utveckling i en åldrande kultur och en åldrande demokrati. Men som reformist tror jag ändå att vi kan göra något för att återföda demokratin. Framför allt måste förståelsen öka och vi måste komma bort från den naiva tron att ”vi har alla rätt och motståndaren har alla fel”.

Lämna en kommentar