Migration är ett mångfasetterat begrepp. Där ställs förhållandet mellan det gyllne paret på sin spets. Frihet och ansvar. Det ena kan inte fungera utan det andra.

Vår barndomsdröm är frihet utan ansvar. När vi är barn kan vi vara oansvarigt själviska. Det finns människor omkring oss som får det att fungera. I tonåren slår vi oss fria från föräldrar och omgivningens krav och förväntningar. Vi söker friheten men vi tar inget ansvar för omgivningen. Så skall det vara för att vi skall bli hela människor.

Resten av livet handlar om att lära sig ta ansvar för det man skall ta ansvar för.

Men frihet och ansvar är alltid ett par. En person som alltid söker friheten men som inte vill ta ansvar demonstrerar egoism och självupptagenhet. Det är okej för en tonåring som ett övergångsstadium. Men det är inte okej för en vuxen människa.

Migration är nog alltid i viss mån ett sökande efter frihet. Frivillig migration innebär nog att man söker frihet från de krav som finns hemmavid. Men då får man finna sig att ta ansvar för andra saker. För samhället dit man flyttar. För där finns också krav.

Här finns alltid en balanspunkt mellan ansvar och frihet. Vissa människor tippar över åt det ena eller det andra hållet. Vissa blir självupptagna egoister när frihetsönskan blir för stor.

Andra kan utvecklas till självömkande offer när ansvarskänslan blir så stor att personligheten aldrig får utrymme att utvecklas och lysa. Deras bidrag till mänskligheten blir oftast litet och obetydligt..

I en globaliserad värld kan migrationen bli för stor. Integration kan bara fungera om antalet är begränsat. Om antalet migranter blir för stort kan inte ett samhälle klara av att absorbera alla.

Vi har idag slutna gränser i princip överallt. Och någonting annat vore nog omöjligt. Vi har lätt att se problemen dit människor väljer att flytta. Men problemen långsiktigt är nog större för de platser människor väljer att flytta från.

Migration hänger också ihop med den ekonomiska världsordningen. Där hyllar man globalisering och marknadsliberalism. Vilket skapar en världsordning som fungerar som kolonialism. Man skapar ojämlikhet och klyftor. Vi får rika hotspots där vinster och välstånd samlas. Vi får också stora fattiga områden frömst i fattiga länder och på landsbygden. I det här fallet kan man se migrationen som en rörelse för att utjämna skillnader i välstånd och rikedom.

Det blir då en konstig värld om det ekonomiska flödet blir fritt från fattig till rik samtidigt som flödet av människor i samma riktning stoppas.

Som alltid tror jag att rättvisa och jämlikhet är en väg mot en bättre värld. Det tror jag också skulle minska trycket på migrationen och göra det möjligt att ha mer öppna gränser.