Brobyggare behövs. När klyftorna blir allt djupare behövs broar och brobyggare.

Att flytta till ett annat land innebär en stor omställning. En ny kultur och ett nytt språk. Vi måste vara glada och uppmuntrande för de människor som verkligen försöker bygga broarna. I ett läge där många inte vill se och förstå. De klarar inte av någonting annat än att peka på dom andra. De annorlunda.

Vi har länge haft den här diskussionen om jämställdhet mellan könen. Ingen ifrågasätter väl längre att det är viktigt att man blandar kvinnor och män. Det är enda sättet att undvika att klyftor och ojämlikhet uppstår,

Men det är samma sak vad gäller människor med invandrarbakgrund. Man måste umgås med varandra, tala med varandra och försöka förstå. Här finns en svår spänningspunkt för de människor som tar på sig uppgiften att vara brobyggare. Risken finns att han av den Svenska sidan anklagas för att vara för nära invandrargrupperna samtidigt som han av invandrargrupper anklagas för att vara alltför inställsamt Svenskvänlig.

Integration skapar friktionspunkter. Där behövs brobyggarna för att förhindra att klyftor blir för djupa. Förståelsen är en bristvara.

En annan viktig sak i ett land som plågas av ojämlikhet och klyftor är rättvisa. Det måste finnas en strävan efter rättvisa i systemet. Alla skall behandlas lika oberoende om man är man eller kvinna, ”Svensk eller invandrare”, eller oberoende av vad man bor i landet landsbygd eller storstad. Inom alla de här grupperna finns det klyftor och friktionspunkter.

Sätten att hantera friktionen är att upprätthålla rättvisa förhållanden mellan grupperna och att öka kunskapen och förståelsen. Det sker bäst genom brobyggare och människor som lever under måttot ”det finns inte vi och dom, bara vi”