Henrik Jönssons kritik är befogad. Det har funnits mycket av önskedrömmar och hybris i planerna. Det han själv glömmer är att klimatkrisen är verklig och någonting måste göras. Han faller helt enkelt tillbaks på det första steget i hela krisen. Förnekelse av själva krisen.

Klimatkrisen är egentligen en kris skapad av dysfunktionellt mänskligt beteende. Krisen genomgår olika steg och vi är egentligen mitt i den. Men om vi tar det från början.

Första steget var en trevande undersökning av vad som händer egentligen. Forskarna blev mer och mer övertygade om att krisen skapats av människans utsläpp av co2 till atmosfären. Till slut nådde forskarkåren en form av konsensus.

Efter det kom en kamp mot förnekelsen. Många förnekade att klimatkrisen var ett faktum och framför allt att den skapats av människor. Men även den fasen har vi nu tagit oss igenom. Huvudsakligen.

Man formulerade då tesen att krisen skulle övervinnas genom tekniska innovationer och framsteg. Framför allt skulle allt elektrifieras. Transporter, uppvärmning, produktion med mera. Elen skulle produceras från sol, vind och vatten. Marknaden var med på tåget då man såg stora affärsmöjligheter.

Det här kan man också se som hyckleriets tid. Man ville klara krisen utan att behöva göra uppoffringar. Livsstilen skulle försvaras. Åtminstone den välbärgade urbana medelklassens livsstil.

Det är här någonstans vi just nu håller på att haverera. Det har funnits en övertro på tekniska lösningar. Man har även glömt bort att de uppoffringar som måste genomföras skall fördelas på ett rättvist sätt. Vi har till exempel fått en överbetoning av åtgärder som drabbar landsbygden. Skog, våtmarker och jordbruk. Däremot tog man bort skatten på flyget. Vi bygger vindkraftverk på många platser men undviker att bygga på andra. Det innebär definitivt en uppoffring att leva vid en vindkraftpark.

Tack vare att man trott att uppoffringarna kunde läggas bara på vissa grupper och regioner medan andra klarade sig undan har klimatarbetet fått dåligt rykte.

Man har kört fast. Genom dumhet och misstag. Det är det här som Henrik Jönsson fångat upp i sin kritik som inte är obefogad.

Men som sagt något måste göras. Nu får man ta nya tag och visa att vi lärt oss av misstagen. Framför allt måste vi förändra oss och vår livsstil. Det får inte hela tiden finnas en motsättning mellan den ekonomiska världsordningens krav och det samhälle som finns för att klara klimat och miljö. Uppoffringarna måste fördelas rättvist annars är alla förändringarna omöjliga.