Det finns något läkande med skogspromenader. Jag känner samma sak. Jag har också bekanta som vittnar om samma känsla.

Vi är sammanknutna med andra människor. Det finns band som är osynliga men som finns där. Andra människors närhet påverkar oss och vi påverkar dem. Vi bär omkring på en aura med summan av de känslor vi upplevt under livet. De tränger in i och känns av av de människor som omger oss. Det skapar en osynlig kontaktzon runt oss.

Vissa människor stöter bort oss och vi stöter bort dem. Det blir jobbigt att vara nära dem. Aurorna synkar inte och förutsättningen för en djupare närhet finns inte. Med andra är det annorlunda. Det är lätt att vara nära. Det krävs inte att vi sätter upp barriärer för att hålla deras aura borta. Vi attraherar och synkar.

Att leva tillsammans innebär att utsättas för andra människors påverkan. Vi väljer oftast att vara med människor som påverkar oss positivt. Oftast är valen omedvetna och våra egna förklaringar kan vara krystade.

Sedan är det nog också så att alla är inte lika känsliga. Vissa påverkas mer än andra. Men alla påverkas.

Slutligen har vi ett ansvar att se till att vår aura inte skadar och stöter bort. Att vi sprider en lugn energi runt oss. Vi kan påverka det genom de tankar och känslor vi tänker och känner. Vi kan rena oss och därigenom stärka alla som finns runt oss.

Kanske är det just här vi har vår viktigaste uppgift i världen. Att bidra till att skapa en positiv ljus global aura.