Intressant betraktelse. Ingen tvekan om att vi varit naiva. Men betyder det att allt i grunden var fel? Jag anser inte det. Demokrati, öppenhet och frihet är ideal att sträva emot. Vår naivitet sitter kanske i att vi trodde att det var enklare än vad det var.

Ser man globalt på längre sikt har utvecklingen gått mot demokrati och frihet. Mänskligheten genomgår en evolutionsprocess även samhälleligt. Trögheten är stor och bakslagen otaliga. Men det går framåt.

Vi har den grundläggande motsättningen mellan elit och massan av människor. Motsättningen mellan de här grupperna kanske är själva grundtypen för motsättning. Arketypen för konflikt.

Eliten har nästan alltid två ansikten. Dels ett undervisande, med i grunden god avsikt att bilda och hjälpa massan. Självgodhet och nedlåtenhet finns ofta med. Men syftet är oftast gott.

Sedan finns elitens andra ansikte. Driven av egoism och girighet utnyttjar man massan av människor. Som billig arbetskraft för att berika sig och nå privilegier.

Massan är ofta lägre utbildad. Gamla fördomar finns kvar och man lever mer i det förgångna. Trögheten kan vara stor.

Som den här ledaren antyder måste grupperna öka förståelsen för varandra. Eliten har en viktig uppgift. Man har mer kunskaper och förståelse, vilket man har ett ansvar att förmedla. Men det får inte finnas tvång eller maktmissbruk i samband med förmedlingen. En svår balansgång där man ofta går vilse. Elitens försyndelser i form av nedlåtenhet, arrogans och klasstänkande måste tvättas bort.

Den elitism som drivs av egoism och girighet medför egentligen inget gott.

Relationen mellan eliten och folket är svår men viktig. De otaliga misslyckandena och missgreppen innebär dock inte att eliten kan dra sig tillbaka och säja att vi bryr oss inte längre. Det gäller också när vi summerar Afghanistaninsatsen. En demokratiprocess tar lång tid. Kanske hundratals år. Men den civila insatsen har nog ändå sått frön som kan ge resultat. Vi har ingen rätt att ge upp, men vår ödmjukhet inför svårigheten bör nog bli större.