Klyftan är stor mellan stad och land. Den krymper inte. Vi har fått ett land som slutat fungera. Tolkningsföreträdet har blivit urbant. Allt mer styrs från Stockholm. Landsbygden har sjunkit under uppmärksamhetshorisonten.

Att man skrivit om barnsånger för att de skall bli anpassade till storstan visste jag inte, men jag är inte förvånad. En annan förlust för mångfalden som uppmärksammades i dagens tidningar var att Gokväll från Umeå flyttar huvudsändningarna till Stockholm. Centralismen är så total i Sverige. Det finns ingen ände på hur långt man är beredd att driva det här.

En annan rubrik som behandlar centralismens förödande inverkan har med läkarsituationen att göra. En Norsk professor hävdar att dödligheten bland Svenskarna ökade när läkare flyttade till Norge och började jobba där. Läkarbrist blev det inte i storstäder utan på landsbygden och i glesbygden. Ett område som är ojämlikt och orättvist är just sjukvården. Det tystas konstant ned. Sveriges gynnade områden vill inte ha den här diskussionen. Det är storstäder och större studentstäder som är gynnade områden. Framför allt Stockholm.

Åter är vi tillbaks till att tolkningsföreträdet finns i Stockholm. Sverige är inte längre en fullvärdig demokrati. Allt för mycket makt finns samlad i centrum. Dessutom går det mot det sämre.

En av veckans rubriker har varit nedläggningen av de viktigaste delarna av Sollefteå sjukhus. Det är där Karin Dovstad jobbar som läkare. Hon vet nog hur förödande centralismen är.