Frågan om centrum mot periferin är viktig. En maktfråga som de flesta politiska frågor. Skattesystemet är omodernt och passe. En region eller kommun är ofta alltför liten för att vara grunden för beskattning. När nuvarande skattesystem skapades fanns det som regel arbetstillfällen och service väl spritt i landet. Det fanns alltid industrier i bruksorterna. Lantbruket sysselsatte mycket människor. Sjukvård och samhällsservice fanns i minsta stad. Skattebasen var väl fördelad över landet.

Sen kam perioden med centralisering. Storstäder och större studentstäder har sugit upp akademiker och högavlönade. Skattebasen har koncentrerats och centraliserats. Vissa områden är mycket rikare än andra. Den regionala ojämlikheten är större än på många, många år. Då blir den nuvarande skattepolitiken är orättvis och otidsenlig.

När det gäller sjukvården så bör den finansieras genom statlig skatt. Det är enda sättet att få likvärdig vård i hela landet. Skolan borde också åter bli statligt finansierad för att ge likvärdiga förutsättningar.

Samtidigt bör den kommunala självständigheten bli större. I de områden som drivs och finansieras av kommunen bör självständigheten bli större. Landstingen har som beslutsnivå och beskattningsnivå spelat ut sin roll när sjukvården blivit statligt finansierad.

Skattesystemet måste anpassas till vår nya verklighet där landet blivit ojämlikt regionalt. Centralismen har skapat ojämlikhet, orättvisa och stora klyftor. Det här måste skattepolitik och regionalpolitik motverka.

Det här är nog speciellt viktigt att påpeka när vissa politiker ser möjligheten att ta pengar från regionalpolitik till att rusta försvaret.