En spaning om vilka människor som syns och hörs. Och vilka som inte syns och hörs.

Här lyfter författaren fram socialsekreterarna som är en grupp som tför stora saker i det tysta. Man försöker hjälpa och göra rätt i situationer där utsatta människor finns. Där det finns mycket frustration och människor ibland känner sig drabbade. Ibland blir man utsatta för verbala och fysiska påhopp.

Det finns fler grupper som jobbar med utsatta människor i utsatta miljöer. Poliser, sjukvårdspersonal, lärare, ………

Det här samhället fungerar ändå hyfsat bra. Men då är det människor lokalt som driver och jobbar för att allt skall fungera. Det här är sällan högavlönade eller rika människor. Men de gör jobbet.

Så var finns egentligen problemet?

Vilka är det som finns på den andra sidan. De som inte tillför hjälp och arbete. De som bara vill ta och ha. Rikedom och makt bara för det egna egot.

Ojämlikhet och orättvisa tär på sammanhållning och tillit i samhället. Privatiseringsfundamentalismen har skadat det här landet. Privatiseringar har inte bara varit dåligt. Men helheten har varit hemsk. Det har ökat skillnaden mellan gynnad och missgynnad och det har bidragit till att fördjupa klyftor. Mellan rika och gynnade grupper och områden och missgynnade.

Vi måste nu börja arbetet med att återställa det som förstörts.

Här finner man också en skillnad mella de som syns och hörs och de som inte gör det. De marknadsliberala lobbyisterna, politikerna och medierna är röststarka och synliga. De som likt socilsekreterarna gör jobbet gör jobbet i det tysta har ingen stark röst eller är synliga.

Det är också en av det här landets orättvisor.