Erfarenhet från en som varit övervakad. Vi är så naiva i Sverige. Vi är så naiva i världen. Vi borde förstått att låter vi världen bli ojämlik och orättvis på hemska nivåer innebär det att vi krattar manegen för företeelser som Trump. Det har hänt förr.

Det glada tjugotalet var ett årtionde där klyftor tilläts växa. Där bubblor byggdes och vissa levde livets glada dagar. Känner vi inte igen oss? Vissa människor har farit illa. Fattigdomen och utanförskapet har tillåtits växa.

Demokrati är ett tankemönster och tillit. När tilliten försvinner och alltför många människor inte längre tror att demokrati är för alla. Då faller den.

Vi har under lång tid gått igenom den här processen. Men de som varit utvecklingens vinnare är samma människor som haft tolkningsföreträdet. Man har valt att tolka frustrationen och kritiken som bakåtsträvande högernationalism. I ett läge där man såg sig själv som framtiden och de progressiva. Man ville inte alls se klassperspektivet i det som skedde. Att det i hög grad handlade om rika, inflytelserika och privilegierade mot fattiga och försummade.

Och klyftorna växte till en nivå där verklighetsbeskrivningarna tappade kontakten med varandra. Då blir inte heller det här med sant och falskt lika självklart.

Vi har nu kommit in i ett läge där tilliten har frätits bort. Där samhället inte längre litar fullt ut på alla sina medborgare. Då närmar man sig ett läge som fanns i forna Östtyskland. När förtroendet och tilliten mellan medborgare och statsledning tynar bort känner man behov av kontroll och övervakning. Angiveri och spioneri. Det här är diktaturens väg och det var Östtysklands väg.

Frågan är om det är Sveriges och Europas väg. Vi är definitivt på väg i den riktningen och det skrämmer. Jag skulle tro att det är det som Richard Swartz känner också. Det är det som han indirekt varnar oss för. Vi aningslösa och naiva Svenskar.