Hur mår vi egentligen? Här antyder man att våra unga mår allt sämre. Och att det är kopplat till skolresultaten. Vi borde vara allt skickligare på att hjälpa människor som mår illa. Men det verkar inte hjälpa.

Min egen känsla är att vi som land inte mår så bra. Samtidigt är det svårt att vara distanserat objektiv när det gäller frågor om måendet och psykisk hälsa. Man är själv en del av det hela.

Vi vet att den här undersökningen tyder på att barn och unga med dåliga studieresultat mår allt sämre. Många äktenskap och relationer slutar med skilsmässa och separation. Förskrivningen av antidepressiv medicin är hög och inte minskande.

Allting kan inte vara bra. Personligen tolkar jag det som om att bristande framtid oc framtidstro medverkar till att människor mår dåligt. Kraven ökar i skolan på att prestera bra betyg för att inte utestängas från utbildningar. De som misslyckas tappar framtidstron.

Kan det vara så att vi borde vara mer noga med att föra fram alternativa framtidsbeskrivningar och framtidsutsikter. Vi vet att samhället skriker efter arbetskraft där de teoretiska kunskaperna inte är lika viktiga. Praktiska arbeten där man jobbar med händerna. Hantverk. Vi kanske måste öka statusen i de här jobben. Det är egentligen inte rimligt med den skillnad i lön som finns mellan olika typer av jobb.

Kanske bör vi inse att hög skuldsättning är skadligt. Är du satt i skuld är du ofri. Ofrihet och känslan av att man är tvungen att fortsätta ett liv som man inte trivs med skapar psykisk ohälsa.

Vi kanske måste lyfta andra mål i livet än de rent materiella. Natur, kultur, konst, musik och de rent andliga målen. Jag tror vi redan går i den riktningen. Det finns tendenser i de stora länderna att många hoppar av ekorrhjulet som bara gör att vi springer fortare och fortare. I en värld av ytlighet konsumerar vi bara ytlighet. Här ser jag hoppet för framtiden.