Matpriserna som andel av hushållets kostnader har sjunkit om man ser ett antal år bakåt. Landsbygd och bönder tillhör den fattigaste gruppen i Sverige. Vi måste föra en politik som ökar lönsamheten i jordbruket för att bibehålla och helst öka den inhemska matproduktionen.

Visst kan man minska jordbrukets kostnader om man sänker kraven på djuromsorg, miljöhänsyn och omsorg om klimatet. Men är det egentligen det vi vill. Nej, vi måste gå den andra vägen att stärka omsorg och omtanke i produktionen av mat.

Det är egentligen ren populism när man från regeringshåll försöker prata ner matpriser. Det är egentligen populism när man protesterar och strejkar.

Människor överlag har råd med maten. Jag köper aldrig den billigaste maten. Lokalodlat och ekologiskt går alltid före låga priser.

Däremot har vi en förskräcklig ojämlikhet i det här landet. En del människor har helt enkelt inte råd. Det måste lösas genom att man tillför mer pengar till de som behöver. Ojämlikheten och orättvisan skapar sår och klyftor i det här landet. Vi har under alltför lång tid levt under nyliberalism och marknadsliberalism som gynnat de gynnade. En liberalism som inneburit en frihet för rika och de med makt att ta för sig på bekostnad av fattiga och maktlösa. Det måste vända.