En gärning som inte är iögonfallande men viktig. Ett arbete som finns där för att skydda mångfalden i verklighetsbeskrivningen.

Är det det yttersta förtrycket av en grupp människor när man suddar ut deras historia och berättelser? Det yttersta brottet är väl folkmord. Men i folkmordet finns viljan att sudda ut berättelserna och den verklighetsbeskrivning som gruppen står för.

Vi har berättelserna om förtryck av ursprungsbefolkningar. Samerna till exempel. En viktig del var tvånget att gå i en skola där språket var Svenska och där det fanns en vilja att tränga undan det Samiska språket. Samernas berättelser och kultur behövde ett eget språk för att bäras fram med styrka och kraft.

Totalitära regimer har alltid förtryckt minoriteter och oppositionella genom att tysta deras språk och berättelser. Nazisternas bokbål. Kinesernas ”omskolning” av Tibetaner och Uigurer.

Viljan att styra och manipulera berättelserna. Drar man det långt landar man i ren propaganda.

Shubigi Rao gör ett viktigt jobb som lyfter fram de här frågorna. Att tysta och censurera bort människors, gruppers och folks berättelser är maktmissbruk och i värsta fall förtryck. Hon säjer också att det förekommer i alla länder. Det bör vi ta till oss och försöka förstå hur just vårt land fungerar.