Det här är en del av världsordningens kollaps. Globalisering och frihandel bygger på iden att man utnyttjar de fördelar som kan finnas på olika platser när det gäller att producera en vara till lägsta pris. Komperativa fördelar kallas det på ekonomispråk. Förenklat så köper man en vara där den produceras till lägsta kostnad. Tillverkas solceller och batterier billigast i Kina köper man dem därifrån. Det innebär samtidigt att utveckling och tillverkning försvinner från platser där kostnaden blir högre.
Det har funnits kritik mot det här länge. I Praktiken innebär det att man driver löner och arbetsförhållanden mot botten. Allt för att kunna hålla låga produktionskostnader. Hänsyn till miljö, klimat och djurskydd drivs också tillbaks.
Företagen har ibland mött det här med diverse certifieringar. Det har i praktiken mest fungerat som ett sätt att ge de multinationella företagen ett bättre anseende och skydd vid larmrapporter.
Ett annat problem är att frihandeln aldrig varit helt fri. Det har funnits aktörer som manipulerat förutsättningarna. Till exempel har Kina stött och subventionerat produktion och utveckling. Det har inneburit att Kina fått ett stort försprång vid produktionen av elbilar och batterier
Nu hamnar Sverige och Europa på efterkälken när det gäller kompetens och konkurrenskraft. Vi har låtit vår industri tyna bort i frihandelns och globaliseringens namn. Vi klarar inte av att tillverka komplicerade saker som bilbatterier. Inte ens med samma teknik och till högre priser. Kina och Sydkorea gör det bättre.
Felet har varit att vi naivt släppt efter. Vi har låtit produktion och kunnande försvinna. Sen är det inte så lätt att ta igen förlorad tid och kapacitet.
Vi har också vaknat till insikt om de säkerhetspolitiska problemen. Det gäller inte bara bilindustrin. Ett större problem är jordbruket och vår produktion av mat. Den har tynat under många år. Vi har inbillat oss att det inte spelar någon roll om maten produceras i Sverige eller i Ukraina, Ryssland eller USA.
Vi får inte ge upp produktionen i Northvolt. Sverige och Europa behöver den. Man gjorde fel och expanderade stort innan man fått en fungerande och bra produktion. På så sätt blev misstagen dyra. Nu får man samla ihop sig och börja om genom att bli riktigt duktiga på att producera batterier. I en mindre skala. Framtiden finns där om man får till en ny ledning som fokuserar på produktionen och om man får tid på sig.

Lämna en kommentar